onsdag 28 augusti 2013

Rippremiären 2013


Så var vi hemma igen, efter några underbara dagar i fjällen. Vi åkte iväg på lördag morgon och efter några timmar i bilen så väntade sedan 3,5 timmes brant vandring upp till kalfjället. Det var varmt och svettigt och de 13 kilo plus bössan, hade på något underligt vis förvandlats till 20(!) Jaja, med vetskapen om att det förmodligen skulle bli lättare på hemvägen, så klarar man ju det mesta :)



Släcker törsten i en fjällbäck



När vi närmade oss slutmålet, började Najo vädra och stelnar plötsligt till.
Lite längre fram stötte vi sen upp en kull på 12 ripor! Mycket lovande!!



Skönt att slänga av sej packningen


Efter att ha satt upp tältet, delat på en öl, så blev det en sen middag.
Sedan satt vi bara och njöt av den fina kvällen!
Men när solen gick ner så blev det genast kyligare
 och det var skönt att dra på sej långkalsongerna och fleecetröjan :)




Månen över fjället



Vi fick en riktigt fin kväll på fjället och på natten kunde vi höra 
hur riporna kacklade alldeles utanför tältet.




Första ripan av sammanlagt sju

I början av dagen höll sej Najo relativt nära, men allt eftersom så blev söket som vanligt allt större och ju starkare vittring av fågel, desto dövare blev han för både visselpipan och mina rop. Att han är helt fenomenal på att hitta åt fåglarna, är det inget snack om, men är vi för långt borta så kan vi se hur han nosar upp dem en efter en och när han fått upp alla, så sticker han iväg och letar upp dem igen.

Är vi däremot i närheten så står han ända tills vi nästan kommit fram, men i sista sekund så tokrusar han fram och kör upp dem innan vi hinner med! Vet inte om han tror att det ska gå till så eller om han helt enkelt tävlar om vem som hinner först. Hur som helst så är det inte roligt och jag vet inte hur man ska komma tillrätta med det...




Vissa gånger står han dock kvar och väntar på mitt kommando...
men då var det där med stoppet...
Men, det gick faktiskt bättre och bättre, alltid något :)











Laddad! Nu är det baske mej min tur...men näää...inte den här gången heller...

Varje gång fylls jag med hopp om att IDAG ska jag lyckas!
 Men det är alltid någonting som går fel,
ibland är jag för långsam, glömmer att osäkra
och ibland är det för mycket träd i vägen...

Vid två tillfällen så kunde jag se var en av riporna landat, 
och vi kopplade Najo för att jag skulle kunna smyga fram, 
men vid det ena tillfället så blev jag så paff när den flög upp 
och vid det andra hann jag inte med.

Jag behöver inte skjuta en massa ripor, det räcker med EN,
för att jag ska få självförtroende och bekräftelse på att jag lyckas som jägare...



Middag: Ris och kyckling, frystorkat

å en snus etterpå ;)

En titt inne hos oss


Nästa dag började vi med att gå en sväng nere i björkskogen. Vi hittade åt kullen från dagen före, men det var för svåra lägen bland trädstammarna. Vi gick därför vidare upp på kalfjället och det dröjde inte länge förrän Najo hittat något intressant. Han rotade runt på samma ställe gång på gång, som han ofta gör, och vi tänkte att det säker inte är något. Så vi avvaktade, medan han drog vidare upp på fjället och det skulle vi förstås inte ha gjort, för en liten stund senare så kunde vi räkna till 14 flyende ripor som gled långt ner över fjällsidan...

Man lär sej alltid något nytt och under den här turen lärde vi oss bla att alltid lita på att det finns fåglar i närheten när Najo börjar rota runt!! och att finns det en fågel, så finns det nästan alltid fler!
Mer än en gång var vi på väg att gå vidare, då ytterligare fåglar lättade vid fötterna...


Fågel på gång

Full fart på myren





Sista dagen började frustrationen över att inte komma till skott, växa sej allt starkare och det i kombination med att Najo allt för ofta ägnar sej åt ensamjakt och stöter upp riporna på egen hand  gjorde mej ganska bister och vid dagens slut gick jag bara rakt in i tältet och grinade en skvätt(!) Allt snack om att vill man nåt, så kommer man att lyckas, kändes rätt patetiskt. Tankar som" Jag är nog inte gjord för det här, lika bra att jag ger upp, inte har jag lyckats med hunn heller och jag som tänkt skaffa mej en till, jag som inte ens har skjutit en fågel", snurrade i huvudet. 

Den minst sagt tryckta stämningen kändes nog inte så roligt för maken, där han satt alldeles tyst bredvid. Efter en stund föreslår han att vi går upp till tjärn en sväng till. "Nää svarar jag surt, varför då? jag ska då inte jaga nå mer och det är väl inga fåglar kvar där heller"...Men så tänkte jag om...så här kan jag ju inte hålla på. Vi har haft en fantastisk resa och så här ska det väl inte sluta, så vi snörar på oss kängorna och knallar iväg. Det dröjer inte länge förrän Najo står, men ingen av oss hinner med då ripan lättar av sej själv. Najo tar sej an ytterligare en löpa, stelnar till i ett stånd varpå jag går fram, osäkrar...fågeln flyger upp, sneddar mej...jag gör ett anlägg och som i slow motion trycker jag av PANG! och i samma sekund dimper fågeln ner!! Vaaa!!! Jag träffa!! Men gu, jag gjorde det!!! men såå himla glad jag blev och ripan var så fin! och den största av alla vi fått :D

Så glad och stolt över mej själv!


HA! Där satt den!! ;)



 Vilken himla tur att gubben övertalade mej att gå ut igen, det var helt enkelt meningen!
Efter fem år så är nollan äntligen spräckt :))



...och tankarna på att sluta jaga är såklart bortblåsta!

28 kommentarer:

  1. congratulations on getting your grouse! i can understand your frustration and glad your husband did not let you quit. :)

    SvaraRadera
  2. Sounds like you had a great time.

    SvaraRadera
  3. Där satt den äntligen !!!
    GRATTIS till dig och Najo, tur att du inte tjurade ihop och hade missat din chans.
    Vackert var det i fjällen där ni var.
    Vars var ni ???
    Och har ni aldrig fiskespö med på fjällturerna, jag ser ju fjällsjöar och blir lite upphetsad ???

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
  4. Rantamor :) Inga fiskespön...men som planen är ska jag någon gång försöka lära mej flugfiska också :)) Håller destinationen lite småhemlig ännu... Ev åker jag dit igen och då vill jag ha "mina" fåglar kvar, hehe! Man kan ju alltid hoppas iallafall :D

    SvaraRadera
  5. Grattis! MAn får inte ge sig så lætt! Fin tur med fina bilder. Du skjuter ju bra med kameran åxå

    SvaraRadera
  6. A wonderful post with nice light and colored photo's ....compliments Susanne.

    Greetings, Joop

    SvaraRadera
  7. Åh, så härlig tur med underbart vackra bilder. Stort Grattis till träffen, satt fint den. Tur att du orkade ta dig ur tjurilet!!!!
    kram
    M

    SvaraRadera
  8. Härligt! :-)
    Trägen vinner...man ska aldrig ge upp...sååååå många ggr jag dragit ut utan att komma hem med bilder...inte en pixel ibland...då är det tröstlöst...men så imorgon kommer en ny dag...! Alltid! :-)

    En härlig berättelse och fina bilder förståss!!!
    Grattis till första ripan!


    Steffe

    SvaraRadera
  9. Grattis! Kul att du fick en.
    Härlig natur att gå och jaga i.
    Superfina bilder!! Sambon åkte ej upp i år. De år han varit med var det ju så dåligt med fågel.
    Men nu är det väl älgjakt för er snart??

    SvaraRadera
  10. Wonderful photos of your tour. I love the landscape photos and the waxing moon. Amazing !

    SvaraRadera
  11. Grattis, grattis!
    Tack för Din fina berättelse och alla fina foton.

    SvaraRadera
  12. Härlig story och fin fina bilder från den vackra fjällmiljön.
    Och grattis till ripan, ni verkade ha haft massor med ripor på fjället.

    SvaraRadera
  13. Grattis, det här va verkligen roligt att läsa. Det finns ingen större frustration än när det aldrig lyckas, men jag antar att det mesta av det var som bortblåst så fort du höll ripan i din hand. Återigen Grattis!!

    SvaraRadera
  14. Fin jakthistorie som endte med lenge etterlengtet suksess:)

    SvaraRadera
  15. Hi Susan, what a great landscape photos.
    The colors and light are all great pictures.
    Greetings Irma

    SvaraRadera
  16. Fina bilder och en bra berättelse som får mig att tänka tillbaka. Jag känner nostalgin och jag längtar tillbaka. Roligt att se dina bilder och läsa din berättelse, det känns som om jag är med dig på fjället, att jag håller i bössan./Brita

    SvaraRadera
  17. Geweldige foto's van die schitterende natuur daar.
    groetjes Herman.

    SvaraRadera
  18. Men så kul att det gick vägen denna gång, och ojojoj vad jag känner igen tankar och känslan du beskrev innan!
    Ja det är väl bara att bita ihop o hoppas läget plötsligt infinner sig helt enkelt!
    Grattis!

    SvaraRadera
  19. Her har du hatt en flott tur i fint vær og en fantastisk natur, herlig! Fine bilder og interessant tekst

    Ottar

    SvaraRadera
  20. Hi Susanne,
    To start with you have been in a magnificent enevironment. It's prety important to enjoy as much as you can. Frustration with hunting you can compare with frustration in photography. You want something real bad, and most of the times you don't succeed. But, when you just hold on your moment will come after some time. Patience, easy to say but quite difficult to handle :)

    Greetings, Kees

    SvaraRadera
  21. Et kjempestort grattis til deg igjen Susanne, for det fortjener du virkelig! Håper du får kjenne på den følelesen mange ganger fremover :-)

    SvaraRadera
  22. Det är som i fisket och fotot med för den delen ,man måste ha en rejäl kladd med tålamod ibland för att de ska lyckas, GRATTIS till det lyckade skottet Susanne!
    Sköna bilder som vanligt, härligt reportage ! Ha det fint ! Ronnie

    SvaraRadera
  23. Intressant att läsa hur ni har haft det! Fina och bra dagar ser det ut som.

    SvaraRadera
  24. Stemningsrapport delux! Et lite ( stort) eventyr:)))

    Og gratulerer igjen med første:))

    SvaraRadera
  25. Härligt! Inventeringen görs av min enda granne i lilla byn i norr ;-))
    Han har kunskap om allt som rör sig/finns i naturen och det är ett nöje att bjuda honom på middag. Jag njuter av hans berättelser för det är som att förflyttas bakåt i tiden när jag växte upp där i trakterna.

    SvaraRadera

Tack för DIN kommentar! :)

Ev frågor försöker jag besvara här i kommentarsfältet.