"Livet är nu- inte sen! Så lev som du vill, förverkliga drömmar och gör mer av det som gör just DEJ glad"

OM NAJO


Lilla Najogubben :D

Sommaren 2009 hämtade vi Najo hos Snöyrans kennel i Kalix. Efter en del funderande på ras så föll valet slutligen på Kleiner munsterländer. En ras jag aldrig hört talas om innan jag var på min första fjälljakt, då vi mötte en norrman som hade två stycken. Jag tyckte de såg så trevliga ut och fick sedan reda på att det fanns en Kleiner munsterländer här i stan. Så vi åkte och träffade den tiken för att se hur det funkade för min man som är allergisk för vissa raser, såsom Vorsteh. Det funkade alldeles utmärkt och vi bokade en valp på direkten. En liten hane född i maj, som vi sedan hämtade i juli.




Redan från början lärde jag honom att sitta och invänta mitt varsegod innan mat och utgång, genom att föra en godis ovanför huvudet, vilket gör att rumpan automatiskt dimper ner, tätt följt av kommandot "sitt". Jag började även tidigt med att träna inkallning genom att ropa hans namn och sedan springa ifrån honom, såsom uppfödaren tipsat om och det gjorde att han lockades att komma efter, med belöning då han kom. När han sedan kunde detta så lade jag in kommandot "Hit" och därefter var det med krav att han alltid och omedelbart skulle komma, vilket inte varit något problem alls. (En fördel med att träna in detta med godis ;) Sen har det rullat på och det har hela tiden kommit nya saker att träna in, såsom ligg, stanna, gå bakom och en hel del passitivitetsövningar. Kastat bollar, vingar, plastripor och godis runt honom medan han ska ligga kvar osv osv...


Najo älskar att simma!



Han har alltid tyckt om att bära och det har vi alltid också uppmuntrat. När han var ett år så började jag träna apportering med apportbockar och dummies på lite mer allvar. Att hämta apporten var aldrig något problem, men för att han skulle ta apporten  på kommando, så stoppade jag in apportbocken, samtidigt som jag höll under käken och sa "Håll fast" följt av beröm. I början spottade han ut den och då fick man snabbt stoppa in den igen och börja om. Men sen fungerade det.

När vi sedan började med fågel/mås så gjorde jag på samma vis och lät honom under beröm bära den en liten bit. Sedan var det dags att släppa honom på hans första släpspår och då följde jag efter honom i lina, men han var tveksam till att plocka upp fågeln, så jag stoppade den i hans mun och han fick bära den tillbaka. Nästa gång provade jag att släppa honom på ett självständigt sök och från den gången har det fungerat klockrent varenda gång. Najo är en mycket glad apportör på både spår och vatten!


Duktig kille!



Hösten 2010 gick han sitt första eftersöksprov i unghundsklass och fick högsta poäng. Sedan var det dags för den första ripjakten på fjället. Han hade ett omoget sök och vi hade kunnat önska oss fler fågelkontakter, men jag kände mej ändå nöjd efter att han stått för fågel för första gången. Helgen efter var vi med på vårt första fjällprov i Mittådalen, där han fick ett relativ gott omdöme på sök, reviering och följsamhet, trots att han den första dagen ej kom för fågel och den andra stötte vid två tillfällen. Sedan blev det ytterligare en fjälljakt den hösten, med fortsatt dålig fågeltillgång men han var mycket mer taggad, då han kommit underfund med vad han skulle jaga. Några skogsturer blev det förstås också, där han vid några tillfällen hittade och stod för fågel, men vi fick tyvärr inget lyckat skotttillfälle och därmed ingen fågel med hem, men det kan nog snarare bero på att matte är för långsam med hagelbocken...

Full fart på myren!



Hösten 2011 var det återigen dags för eftersöksprov, då i öppenklass och han lyckades än en gång ta hem full pott, 10/10. Det hann bli tre fjälljakter, men dock inget fjällprov, då jag upplevde honom lite för osäker och att han stötte fågel och följde efter vid ett flertal tillfällen. Några gånger skötte han sej dock väldigt bra och vi fick skjuta de första riporna för honom. Det blev även mycket skogsjakt med varierat resultat, det är ju så mycket svårare att jaga i skogen, då man inte ser om hunden står. (Vilket underlättas med hjälp av en GPS och en sån måste jag skaffa) Hoppas på att det är omognad som gör att han följer efter fåglarna, men jag måste träna ytterligare på stannakommandot. Det gör man nog bäst genom att regelbundet köra lydnadsträning och på så sätt förstärka ledarskapet. Säjer Matte nåt, så är det banne mej bäst i att lyda-alltid!



 
Summa summarum så här långt så är vi otroligt nöjd med honom, jag kan inte begära mer med tanke på att jag själv är helt ny inom fågelhundsträning och jakt. Han är väldigt lyhörd och lydig (för det mesta;), han är med på allt som vi gör och det bästa av allt är att vi kan ha honom lös på gården trots att vi bor i ett tätbebyggt område. Jag lärde honom tomtgränsen tidigt, genom att gå runt gården i koppel och fya när han klev över. Sedan sprang jag omkring ute på vägen och "lockade" honom till lek och när han gjorde en tendens till att komma utanför tomten så sprang jag emot honom med ett "Nej!" Lite tokigt kan tyckas, men det fungerade ju :)


Så fortsätter vi med 2012 då. Spår och vattenprovet skötte han med bravur, 10/10 i öppenklass och blev dessutom kvällens bästa hund. Han gillar verkligen att apportera.

Under hösten 2012 har vi hunnit med 3 ripjakter på fjället. På premiären hade vi rätt bra med ripa trots att det talats om ett rekorddåligt år och Najo är väldigt duktig på att hitta åt dem. Vi lyckades skjuta en ripa för honom och hade ytterligare några tillfällen, men som missades av olika anledningar. Jag tycker att han har ett bra sök, men allt för ofta går han med nosen i backen och fastnar vid löporna där han snusar runt lite för länge. Men av och till ser det riktig bra ut,  då han söker ut med huvudet högt och  plötsligt stramar till i ett stånd. Men där kommer nästa problem och det är att han fortfarande inte står stramt. Ofta tittar han mot mej och när han ser att jag är nära så tokrusar han innan jag hunnit kommendera avance. Jag vet inte vad det beror på, men jag undrar om det är någon slags tävling om vem som hinner ta fågeln först, han eller jag(?) eller om det helt enkelt är så att han tror att det är så det ska gå till. Sen är han inte helt enkel att få stopp på, när han fått fågeln på vingar och det är ju också ett stort, men rätt vanligt problem...

Jag vet inte riktigt hur jag ska få bukt med detta, men eftersom han är lättlärd så borde det gå tänker jag. Samtidigt som jag märker att han blir en helt annan hund när han har "fågel i näsan". Så taggad och svår att få kontakt med...

Övriga fjälljakter under hösten bjöd på väldigt få fågelsituationer och även här hemma i skogen har det varit dåligt med fågel och det har gjort att söker många gånger blivit alldeles för stort.


2013 är det dags för spår och vatten igen och som tidigare år får han 10/10 i öppen klass


2014: Det har blivit dåligt med uppdateringar om Najo under det senaste året. Det beror till största del att det blivit väldigt lite jakt för oss pga av att vi tappat jaktmarken då de håller på att bygga vindkraftspark där. Vi måste se till att hitta en ny mark till nästa år, för det känns bedrövligt att vi inte kommit ut så mycket som vi brukar. Några fjälljakter har det förstås blivit, men det är alldeles för lite ändå. Najo är fortfarande grym på att hitta fågel, men han är även för självständig och het i fågelsituationer. ..


2016: fick vi tillgång till fågeljakt på marken där vi köpt stuga året innan och det har blivit många fina skogsjakter, Najo är fortsatt duktig, om än lite väl ivrig ibland och matte har till och med lyckats skjuta sin första tjädertupp!





3 kommentarer:

Lämna gärna en kommentar och glöm inte att skriva ditt namn om du kommenterar som "anonym"

ev frågor försöker jag besvara här i kommentarsfältet.

Fjällripan <3